Allas vår skyldighet

Vi lever i samhällen, sida vid sida, och även om just vi svenskar inte är de mest öppna och varma människorna på jorden så vill vi väl. Vi hälsar inte på främlingar på gator och bussar och vi drar oss för att rycka in när något orättvist sker i matbutiken eller under parkpromenaden, men det har inte med bristande empati att göra egentligen, utan om en viss typ av omedvetenhet/ignorans. Vi är inte tränade i att hantera sådana situationer; det finns ingen konsensus kring hur man ska agera.

Civilkurage

Civilkurage kallas det, att våga rycka in när något som inte bör ske sker. När någon blir orättvist behandlad - mobbad, hånad, sexuellt trakasserad, misshandlad... Och - såklart - att våga stanna vid en olycksplats och erbjuda sin hjälp, vad den än må begränsas till. Sedan är det faktiskt allas vår skyldighet att vara förberedd på svåra situationer, i alla fall i vuxen ålder.

Bland sakerna jag tycker att man ska kunna hör:

  • Numret till polis/brandkår och ambulans, samt att ha tillgång till en telefon
  • Basala självförsvarskunskaper
  • Hjärt- och lungräddning
  • Första hjälpen

Ansvar att utbilda sig

Basic grejer egentligen, men alldeles för få ser till att tillskansa sig rätt kunskaper. Själv har jag deltagit i en brandskyddsutbildning i Skåne nyligen där många viktiga element ingick. Många fler liv kan räddas varje år om alla lär sig och vågar stiga fram vid behov. Tyvärr har vi lite av en "man sköter sig själv-kultur" i detta land, och det tycker jag är både synd och lite pinsamt faktiskt.

22 nov 2017